Cai Svensson – Min skrivarblogg

Under min barndom spelade det lilla grönområdet Vallaskogen en avgörande roll i våra liv. Där tillbringade vi mycket tid under alla årstider. Ett par hemligheter fascinerade oss särskilt: regementets övningståg och träsnidarens torp Jonsbo. 

Här följer ett par dikter som anknyter till dessa hemligheter från min barndom:


ÖVNINGSTÅGET

Likriktningen,
det blotta pågåendet
av jobbet, umgänget och livet i övrigt
har drabbat oss som en tvinsot
och helt stoppat färden mot framtiden.
Som att en mansålder senare upptäcka
det bortvittrande övningståget.
Det sov fastmurat i skogen
nerbäddat i mossor och snår.
På vagnssidorna kröp murgrönor;
plastmuggar och flaskor dolde perrongen.

TRÄSNIDARENS NAMN

Ödestugan murknar,
murknar tyst i lillskogen
och ingen ser den
utom trästoderna
dolda under slyn.
Och jag närmar mig försiktigt
tills kameran kan fånga
blicken från den skymtande Medusas ögon
där svarta blixtar slår ut och dundrar
att jag alltför taktlöst sökt träsnidarens namn med påföljd att tomhet
och avförtrollning hotar.

Egentligen följer jag varken solåret eller budgetåret i mitt skrivande. Men eftersom det inte är helt betydelselöst vilket utgivningsår olika böcker får, så är årsskiftet ändå av viss betydelse. Dessutom är det ofrånkomligt att jag tar ny sats i början av ett nytt år, oavsett allt annat.

År 2022 slutade positivt i flera avseenden. Myndigheten för Tillgängliga Medier meddelade mig i ett brev att min bok Humanism 3.0 nu gjorts tillgänglig som talbok. Uppenbarligen används boken som kurslitteratur på något lärosäte! Detta är så mycket mer glädjande som jag personligen klassar detta verk som min främsta fackbok alla kategorier.

Men även att min och min brors något mer lättsamma bok Bokstävlar och Krumelurer mottogs positivt av läsarna känns uppmuntrande. Köp den här, direkt från förlaget >> En uppföljare är redan planerad! Ämnen för satir och komik saknas ju förvisso inte.

Och så följde jag mot slutet 2022 upp mina tidigare diktsamlingar med Imman av dina drömmar (2023). Där fördjupade jag mina gängse teman med särskilt uppriktiga vittnesmål om upplevelser av mer privat karaktär, inte minst från yrkeslivet. Även denna samling får en uppföljare under det kommande året. Inte heller mänskliga svagheter som elakheter och avundsjuka råder det någon större brist på... Men för att inte bli alltför ohöljd i mina avslöjanden är språket i kommande diktbok något mer "poetiskt" och "gåtfullt" med krav på läsaren att göra egna tolkningar, vilket givetvis alltid är önskvärt. Boken har arbetstiteln Lönntecken och det preliminära omslag som presenteras nedan.

Min nya diktsamling, Imman av dina drömmar, finns nu att köpa direkt från förlaget. Och det till det facila priset av 119 kr. Lagom till jul! Missa inte det! 

Beställ ditt ex här! >> 

Efter jul kommer jag och min bror att publicera en bok med skämtteckningar. För många år sedan publicerade Östgöta Correspondenten varje vecka under ett par år mina satiriska skämtteckningar benämnda Bokstävlar. Sedan dess har mycket hänt, bl a har emojis infiltrerat bokstävlarnas rike och även påverkat mitt eget skämttecknande.

Här följer några exempel på vad bokstävlar och emojis kan ta sig till:

Inom de närmaste veckorna räknar jag med att leverera min nästa diktsamling till förlaget. Det blir min hittills lättillgängligaste och ärligaste diktsamling. I grunden är den en fortsättning och fördjupning av den föregående, men ännu lite uppriktigare... Årets julklapp?

Så här ser det preliminära omslaget ut:

Två av mina senaste dikter antyder ett svar på rubrikens fråga:

GROTTAN 

Persondatorn

är min sinnesprotes.

Ordbehandlarens algoritmer

skapar mig själv och min värld

och för varje textrad

erövrar jag nya rum i mitt inres grotta.

Här saknas alla ledljus,

alla kartböcker,

alla hjulspår som frestar och förvillar.

Här väljer jag min egen väg

och kan sträva mig igenom mörkret,

hindra dunklets och köldens smidande av planer.

Här saknas alla riktmärken

utom Theseus garntråd.

Svårt att veta hur länge

han kämpat i sin grotta,

men jag förstår att han är jag.

Det invanda gamla svärdet skaver i hans hand,

han jagar beslutsamt sitt monster,

måste ha ihjäl det.

* * *

ETT AX AV GULD   

Innan jag vaknat

fanns det där igen

det falska huset.

Horisonten skymdes,

allt andades inbjudande rutin.

Framtiden smög undan,

mitt liv i huset frös fast

och alla

ville ha mig till en av dem,

men jag slog mig loss,

såg klart

när de slutligen dog,

förvändes till gastar,

gick på led i korridorerna.

Dolt under trappan ut från huset

låg ett ax av guld,

ett ax

av förnyat liv.

DRÖMMEN   

Du dröjde

hoppfull vid en dolsk dröm

och förstod att den var opålitlig,

att den omöjligt kunde infrias

men ältade den ändå,

utforskade alla beståndsdelar,

grävde djupt

och skrev ner otaliga tolkningar av drömmen,

gjorde egna tillägg till den

och ville hålla fast vid allt,

hålla fast vid varje bildsekvens,

vid minsta beståndsdel och skiftning hos den här drömmen.

Du var besatt,

helt besatt,

kunde inte alls släppa tankarna på oss

och komma loss från den.

SÅG MOT HENNE  

En lunch

slog jag mig självklart ner vid bordet,

såg mot henne

och hon mulnade tvärt,

vände sig bort och pratade maniskt med andra.

Jag satt häpen och kränkt på stolen

och såg hur hon snabbt gled undan,

rev ner allt som vi just byggt upp.

Kvar var bara

en ilsk bortvänd blick,

en fräsande svetsloppa som mörkret skamlöst lyfte fram.

EN BOK  

En bok du spårat upp

och skrivit en hälsning i

gav du diskret till mig,

en liten bok  

med ett mörkrosa hjärta,

ett bokmärke

virkat av skenbar logik.

När jag slog upp den hade

garnhjärtat börjat pulsera,

låg och bultade mot sidan,

gav blod åt min dröm. 

Under flera decennier har jag fört en form av tankedagbok, inspirerad av Lichtenbergs "kladdböcker". Hittills har jag publicerat tre sådana "tanke-dagböcker". Här följer några exempel från de senaste månaderna.

Med ett konventionellt svenssonliv tror sig människor ha uppnått inte endast ett socialt alibi utan även ett existentiellt! Självbedrägeriet är gränslöst!

Under skapandet av min senaste dikt lärde jag mig att människors riktlinjer för sina liv fungerar samtidigt som både vägvisare och snärjande normer och konventioner. Därför hittar de aldrig fram, inte heller till sig själva.

Stundtals anar jag ett försonande dunkel bakom människors meningslösa tidsfördriv: ångesten inför Slutet.

Hollywood förvanskade bilden av USA; Donald Trump återställde den.

Får man tro tabloidpressen och sociala medier består livets mening i att tjäna mycket pengar, helst mer än andra, avsluta sitt yrkesliv så snart som möjligt, ha ett dyrbart hem, äta och tillaga kulinarisk mat, vara vacker, dvs skönhetsopererad, resa samt ständigt idka sexuellt umgänge. Stackars människor som sprider och läser sådan dynga av meningslösheter!

Människors maniska resande är något ännu mer elakartat än bara oreflekterad miljöskadlig konsumtion; det är en indikation på tomma människors desperata och fåfänga flykt från sig själva och sina tomma liv.

Ännu ett av dessa nutidens bisarra begrepp: boendekarriär!

På förekommen anledning har jag flera gånger i mitt liv läst och sökt vägledning i Johan Henric Kellgrens dikt ”Till Christina”.

Med åren finner jag det alltmer obegripligt hur ”analyser” av författarskap och verk kan respekteras som originell kreativitet. Vad är det annat än de konstnärligt impotentas profiterande på andras skaparförmåga?

Olika experters försök att förklara Putins krig historiskt, religiöst och kulturellt riskerar att legitimera rena krigsbrott.

Varför känner jag aldrig igen en enda av de ”medieprofiler” som lyfts fram i media? Läser jag slaskpressen för sparsamt eller är kraven på att kvalificera sig som ”profil” särdeles lågt satta numera?

Du sökte en själ och fann en man. Du är besviken. Och så är jag över det du sökte.

I det föregående inlägget skrev jag om frestelsen att återigen börja debattera den svenska skolan. Här kommer ett par smakprov på en antydan till sådan debatt från en kommande(?) diktsamling.

KORPARNA KRAXAR 

Solen går i moln

och korparna kraxar.  –

På en igenvuxen flodstrand

ute på prärien

vilar Tom Sawyer och Huckleberry Finn.

Metspöna står lutade 

som avbrutna torra kvistar mot trädstammen,

medan vågorna skvalpar mot flotten,

drar vidare nedströms.

Och de båda ser mot himlen,

plockar med fransarna på sina halmhattar,

och förklarar frankt för kritikern,

som hänförd fastnat i boken,

att de bara önskar sig frihet

och en pipa tobak till

och inte några dumma hyllningar av crossoverboken

som en quick fix

av vuxenvärldens och skolans misslyckande.

                       * * *

ALLT ÄR MURKET  

I drömmen dras jag åter

till det motsträviga rucklet,

och mitt förra liv passerar revy.

Som järtecken

flagnar väggarna härjade av fukt,

ännu en salsdörr är gisten och gnisslar,

slitna läroböcker

skräpar på korridorens golv,

ventilerna har kvävts av smuts

och allt är murket.

Men rucklet andas,

mot alla odds andas rucklet svagt men tydligt

med hjälp av korrumperad livräddning insatt

av liket i förrådet.

När vi nu sluppit ut ur covidbubblan har produktiviteten återtagit en något mer reguljär omfattning. De senaste åren har onekligen inneburit en rekordartad produktivitet från min sida. Nu närmar sig sommaren och mycket annat lockar, t ex en återgång till analogt fotograferande! Jag planerar ett litet dokumentärt projekt i svartvitt! Spännande!

Annars pågår givetvis som alltid mina gängse projekt: Kladdbok nr 4 med aforismer, en diktsamling innehållande något litet mer personliga texter och en haiku-samling. Min existentialistisk inspirerade självhjälpsbok Du är fri – Välj, hitta på ligger fortfarande på "lagring". När något av dessa projekt resulterar i en tryckt bok och/eller e-bok får jag återkomma till.

Jag när för tillfället en rad lösa projektidéer som kan komma att påbörjas under året: 

1. Humanismen och klimatkrisen, där jag bl a försvarar humanismen mot anklagelserna om att den skulle ligga bakom människans exploatering av naturen. I själva verket förhåller det ju sig tvärtom, den kristna "förvaltarskapstanken", som influerat humanismen i allmän mening, kan avsevärt komma att underlätta arbetet med att "rädda klimatet".

2. Den heliga människan, där jag argumenterar för att människans medvetande är helt unikt i universum och har väckt världsalltet ur sitt slummer. Människan är minst av allt liten och obetydlig i ett väldigt universum (möjligen i kvantitativ mening, som naturvetare oftast är begränsade till att hävda) utan kvalitativt sett "helig", eftersom hon väckt universum med sina frågor om vadan och varthän. Och som jag visat i en tidigare bok finns även en rad framstående naturvetare som hävdat detsamma.

3. Kvartetten. Samlade dikter, där jag i en liten enkel pocketbok ger ut mina fyra senaste diktsamlingar.

Dessutom kliar det i fingrarna att ge sig in i skoldebatten igen. Sedan jag lämnade läraryrket har skoldebatten tagit en vändning som helt strider mot tidigare inriktningar. Debattens mest heliga tabu, att aldrig skylla problem på ramfaktorer, har inte bara brutits utan ramfaktorer som resurstilldelning och ägandeformer har helt kommit att dominera. Vad som faktiskt kan och bör göras här och nu på klassrumsgolvet tycks helt negligerat.

Nu kan du köpa min senaste diktsamling! Du gör det billigast och bäst direkt från förlaget. Det är min ärligaste och uppriktigaste diktsamling hittills. Köp den här >>

Dessutom har jag nu "uppdaterat tillbaka" min officiella skrivarsajt. På grund av mitt webbhotells php-uppdateringar försämrades läsningen av min sajt i mobiltelefonerna, och dessa används ju av de flesta av mina läsare för att ta del av innehållet på min sajt.

Nu fungerar allt som det skall igen! Välkommen!

Kommande projekt gäller de mer långsiktiga aforism-, tankedagboks- och diktprojekten. Ett par större verk, som är mer eller mindre slutförda, får för tillfället ”ligga till sig” i väntan på slutbearbetningen. Det rör sig då om en historisk roman och en vardagsfilosofisk fackbok.

Min förra diktsamling, LUCY JORDANS ÖGON (2020), var min första lyrikbok sedan 2013. Den innehåller inte bara mer personliga betraktelser utan fr a tids- och samhällskritik riktad mot meningslösa sysselsättningar, materialism och oreflekterad konsumism. 

Min nästkommande diktsamling, SÅNGER PÅ ÅTERVÄNDSGRÄNDENS MUR, betonar ytterligare det personliga anslaget men även en rent existentiell problematik med människosyn och människovarande i fokus. Texterna är mer lättillgängliga i språket och bilder något mindre djärva än tidigare. Budskapet är prioriterat. Samlingen är slutredigerad och beräknas vara publicerad i början av 2022.

Nu finns min bok Jag minns – Fragment av en komisk uppväxt 1950 - 1970 att köpa direkt från förlaget. Du gör det här! >>