Under min barndom spelade det lilla grönområdet Vallaskogen en avgörande roll i våra liv. Där tillbringade vi mycket tid under alla årstider. Ett par hemligheter fascinerade oss särskilt: regementets övningståg och träsnidarens torp Jonsbo.
Här följer ett par dikter som anknyter till dessa hemligheter från min barndom:
ÖVNINGSTÅGET
Likriktningen,
det blotta pågåendet
av jobbet, umgänget och livet i övrigt
har drabbat oss som en tvinsot
och helt stoppat färden mot framtiden.
Som att en mansålder senare upptäcka
det bortvittrande övningståget.
Det sov fastmurat i skogen
nerbäddat i mossor och snår.
På vagnssidorna kröp murgrönor;
plastmuggar och flaskor dolde perrongen.
TRÄSNIDARENS NAMN
Ödestugan murknar,
murknar tyst i lillskogen
och ingen ser den
utom trästoderna
dolda under slyn.
Och jag närmar mig försiktigt
tills kameran kan fånga
blicken från den skymtande Medusas ögon
där svarta blixtar slår ut och dundrar
att jag alltför taktlöst sökt träsnidarens namn med påföljd att tomhet
och avförtrollning hotar.