Cai Svensson – Min skrivarblogg

DRÖMMEN   

Du dröjde

hoppfull vid en dolsk dröm

och förstod att den var opålitlig,

att den omöjligt kunde infrias

men ältade den ändå,

utforskade alla beståndsdelar,

grävde djupt

och skrev ner otaliga tolkningar av drömmen,

gjorde egna tillägg till den

och ville hålla fast vid allt,

hålla fast vid varje bildsekvens,

vid minsta beståndsdel och skiftning hos den här drömmen.

Du var besatt,

helt besatt,

kunde inte alls släppa tankarna på oss

och komma loss från den.

SÅG MOT HENNE  

En lunch

slog jag mig självklart ner vid bordet,

såg mot henne

och hon mulnade tvärt,

vände sig bort och pratade maniskt med andra.

Jag satt häpen och kränkt på stolen

och såg hur hon snabbt gled undan,

rev ner allt som vi just byggt upp.

Kvar var bara

en ilsk bortvänd blick,

en fräsande svetsloppa som mörkret skamlöst lyfte fram.

EN BOK  

En bok du spårat upp

och skrivit en hälsning i

gav du diskret till mig,

en liten bok  

med ett mörkrosa hjärta,

ett bokmärke

virkat av skenbar logik.

När jag slog upp den hade

garnhjärtat börjat pulsera,

låg och bultade mot sidan,

gav blod åt min dröm. 

Min barndom utspelades under den period som omväxlande har karaktäriserats med etiketter som ”folkhemmet”, ”rekordåren”, ”social ingenjörskonst” och ”det starka samhället”. De minnesfragment som jag publicerat i boken ”Nog var det så. Fragment av en folkhemsk barndom” innehåller återkommande teman med olika förtecken och inbjuder till tolkningar som hänför sig till såväl positiva som negativa inslag i ”folkhemmet”. 

Läsaren välkomnas att bilda sig en egen uppfattning om min ”folkhemska” barndom. Men jag vill ändå här, antydningsvis, peka på några drag i tidsandan vilka jag personligen skattar som betydelsefulla i sammanhanget. 

På den positiva sidan bör nämnas vaccinationsprogrammen, sociallagstiftningen med bl a införande av tre veckors semester och icke behovsprövat barnbidrag. Men även public service-företagens folkbildande ambitioner och beslutet om enhetsskola hade genomgripande betydelse för tidens sociala ingenjörskonst och min egen uppväxt. Den frekventa förekomsten av kamratfostran och sociala lekar bör heller inte underskattas.

I den folkhemska fasadens sprickor kan man emellertid även ana rent elakartade strömningar. Vad vi idag skulle karaktärisera som rasfördomar var på ett oreflekterat sätt legio. Behandlingen av svaga och utsatta grupper lämnade mycket övrigt att önska. T ex barnhemsbarnens stundtals svåra situation har ju på senare tid uppmärksammats. Dubbelmoral, fördomar, skvaller och hård social kontroll ute i bostadsområdena är tyvärr andra, bara alltför uppenbara, ingredienser i mina minnesfragment.

Två av periodens grundvärden får var och en efter eget skön bedöma. De har blivit omdebatterade under senare år och beskyllts för att stå för en totalitär människosyn. Att ”vara hel och ren” och ”att arbeta och göra rätt för sig” är tankefigurer som präglar flera av de publicerade minnesfragmenten.

Att skriva en sammanhängande berättelse om sin barndom vore att reducera den helhet som ens tidiga uppväxt utgör. Utifrån rent minnesutforskande aspekter har givetvis en besläktad hållning representerats av åtskilliga författare, t ex Georges Perec, Joe Brainard och, nu senast, Peter Englund med "Jag kommer ihåg" (Natur och kultur, 2016).

I mitt fall handlar projektet dock inte främst om att utforska minnet som minne utan om att rekonstruera minnets innehåll i form av händelser och fenomen i min barndom mot bakgrund av tidsandan. Men också rent personliga minnen står i fokus. Projektet innebär således för mig även ett försök att förstå mig själv genom tidiga händelser i mitt liv och min senare tolkning av dessa händelser. 

Mer om min barndom kan du alltså läsa i ”Nog var det så. Fragment av en folkhemsk barndom”.