I det föregående inlägget skrev jag om frestelsen att återigen börja debattera den svenska skolan. Här kommer ett par smakprov på en antydan till sådan debatt från en kommande(?) diktsamling.
KORPARNA KRAXAR
Solen går i moln
och korparna kraxar. –
På en igenvuxen flodstrand
ute på prärien
vilar Tom Sawyer och Huckleberry Finn.
Metspöna står lutade
som avbrutna torra kvistar mot trädstammen,
medan vågorna skvalpar mot flotten,
drar vidare nedströms.
Och de båda ser mot himlen,
plockar med fransarna på sina halmhattar,
och förklarar frankt för kritikern,
som hänförd fastnat i boken,
att de bara önskar sig frihet
och en pipa tobak till
och inte några dumma hyllningar av crossoverboken
som en quick fix
av vuxenvärldens och skolans misslyckande.
* * *
ALLT ÄR MURKET
I drömmen dras jag åter
till det motsträviga rucklet,
och mitt förra liv passerar revy.
Som järtecken
flagnar väggarna härjade av fukt,
ännu en salsdörr är gisten och gnisslar,
slitna läroböcker
skräpar på korridorens golv,
ventilerna har kvävts av smuts
och allt är murket.
Men rucklet andas,
mot alla odds andas rucklet svagt men tydligt
med hjälp av korrumperad livräddning insatt
av liket i förrådet.